Capitolium-händelserna iscensattes i Solna redan 1975

1975 och 2021.

I ljuset av riksrättsprocessen mot Donald Trump som nästintill oavbrutet sänts på CNN och BBC de senaste dagarna kan det vara värt att uppehålla sig vid en halvt bortglömd svensk konstnär från 70-talet. Bear with me, det kommer att klarna inom kort.

Anders Åbergs konst vid Solna centrums t-baneperrong innehåller ett diorama. I bakgrunden syns traktorer som fäller en staty, och en folkmassa som river ner flaggor. “Småstugor på offensiven” står det med handskriven text vid sidan. Småstugorna river nästan ner ett staket som omgärdar Vita huset i Washington – själva symbolen för världsordningens politiska centrum.
Verket är del av utsmyckningen av tunnelbanestationen som Åberg tillsammans med Karl-Olov Björk utförde 1975 – alltså för snart 40 år sedan. Budskapet med konstverket verkar vara att folket ska rasera makten, ta kål på falska idoler och gamla ideal. Det finns en rak linje mellan den idén från 1975 och vad som hände i Washington den 6 januari. Konstverket, som var sprunget ur den tidens socialistiska strömningar får en ny innebörd efter stormningen av Capitolium. Många av dem som tog sig in i regeringsbyggnaden såg sig som del av folket. Sätter man Åbergs konstverk bredvid sjätte januari-händelserna den oklara skara som tog sig in i Capitolium får man en bild av hur en idétradition från vänster morfat och influerat en grupp med i stora drag motsatt ideologi. Åberg kommer dock aldrig bli varse denna paradox, då han gick bort 2018.

Reseskildringar i Amerika

Årtalen betecknar oftast när resan gjordes, ibland när boken gavs ut.

Alexis de Tocqueville – De La Démocratie en Amérique (1831-2)
Frances Trollope – Domestic Manners of the Americans (1832)
Charles Dickens – American Notes (1842)
Fredrika Bremer – Hemmen i den nya världen (1853-54)
Isabel Bird  – The Englishwoman in America (1856)
Pandita Ramabai – Pandita Ramabai’s American Encounter: The Peoples of the United States (1889)
Yone Noguchi – The American Diary of a Japanese Girl (1903)
Henry James – The American Scene (1907)
Nagai Kafu – Amerika Monogatari (1908)
Georges Duhamel – Scènes de la vie future (1929)
Felix Salten – Fünf Minuten Amerika (1931)
Anna Lenah Elgström – U.S.A. i örnens tecken (1932)
Jelena Dimitrejevic – The New World, alias: In America for a Year (1934)
Ilya Ilf & Evgeni Petrov – Одноэтажная Америка (1937) [översatt till engelska som Little Golden America, 1974]
John Steinbeck – Travels with Charley: In Search of America (1962)
Primoz Kozak – Peter Klepec in America (1971)
Lars Gustafsson – Världsdelar: Reseskildringar (1975)
Jonathan Raban – Old Glory: An American Voyage (1981)
Jean Baudrillard – Amérique (1986)
Bill Bryson – The Lost Continent: Travels in Small-Town America (1989)
Larry McMurtry – Roads: Driving America’s Great Highways (2000)
Bernard Henri-Lévy – American Vertigo: Traveling America in the Footsteps of Tocqueville (2006)

Årets bästa årsbästalistor

För lite, för sent, men här är den: en lista på årets bästa listor på årsbästalistor från 2017

 

Buzzfeeds bästa memes från 2017

Bäst 2017, enligt BCNVT

Nico “nikomakiska etiken” Ringskog Ferrada-Nolis 20 bästa album

Martin “Nothing” Degrells 15 nyupptäckter från året

Metacritics poolade top 10 filmer från samtliga kritikers listor

yearendlists.com – just a good resource

Vultures master list of master lists

McSweeneys skämtlista om tidens geist

Fivethirtyeights statistiskt säkerställda analys över årets kulturella ikon (favorit från förra året)

 

Bortgångna genier

Alla vet Hasse Alfredsson, Magdalena Ribbing, Gösta Ekman och Hans Rosling. Här är några mindre kända kändisar som försvann från jordens yta det gångna året:

Luis Bacalov – argentinsk filmmusikkompositör
Arthur Janov – terapeut, myntade primalskriet
Tobe Hooper – filmregissör (Motorsågsmassakern)
Deborah Shiffrin – lingvist, samtalsanalytiker
Ragnar Rommetveit – norsk psykolog som ägnade sig åt språk-tanke-problemet
Jerry Fodor – kognitiv psykolog (som jag skrev en uppsats om en gång)
Prodigy – rappare i Mobb Deep, plågad av sickelcellsanemi
Allan Holdsworth – fusionsgitarrist
Derek Walcott – poet från Antillerna
Tzvetan Todorov – bulgarisk-fransk filosof
Veljo Tormis – kompositör från Estland
John Berger – brittisk folkbildningsfilosof av den gamla skolan
Johnny Hallyday – fransk sångare
Jevgenij Jevtusjenko – sibirisk poet

Mediadokumentärer 2017

Weiner (Josh Kriegman & Elyse Steinberg, USA, 2016)
Nobody Speak: Trials of the Free Press (Brian Knappenberg, USA, 2017)
Pre-Crime (Matthias Heeder, Monika Hielscher, Tyskland, 2017)
Get Me Roger Stone (Dylan Bank & Daniel DiMauro, USA, 2017)
City of Ghosts (Matthew Heinemann, USA, 2017)
Risk (Laura Poitras, Tyskland & USA, 2016)
Obit (Vanessa Gould, USA, 2016)
Joan Didion: The Center Will Not Hold (Griffin Dunne, USA, 2017)
Zero Days (Alex Gibney, USA, 2016)
Tickling Giants (Sara Taksler, USA, 2016)
Tvärvändningen (Pontus Mattsson, Sverige, 2017)
30 september (SVT/Nils Hanson, Sverige, 2017)

Se upp under nästa år för Blank Spot Projects satsning  Verkliga Sverige, ett Nils Holgersson-inspirerat videoprojekt där drönare agerar gäss som gör nedslag i 56 orter i valårets Sverige.

 

Samtida utzoomningar

De gångna veckorna har flera sammanfattningar av samtiden sett dagens ljus. Forskaren Rasmus Fleischer gav i Expressen en sinnrik genomgång av de senaste tio årens diskussion om digitaliseringen (för övrigt i vissa avseenden liknande mitt inlägg Den digitala diskussionen II från förra året). Journalisten Annika Hamrud ger sin bild av Sveriges politiska förändringar från 2010 till idag i tidskriften Wendelas vänner. Båda texterna ger ett helikopterperspektiv på respektive område, och hjälper att sätta händelsekedjorna i ett större sammanhang. Ibland är det bra med lite utzoomning för att flytta perspektiven från det dagliga småskaliga tjafset. En sådan utzoomning ges också i magasinet the Atlantic om de tio år som gått sedan den globala finanskrisen 2008 började, i artikeln The Great Recession is Still with Us.

Utzoomningar av kortare perioder har också framkommit, störst av alla är väl de senaste veckornas diskussion om hur historieskrivning om det som kommit att kallas “tvärvändningen” skall se ut. Journalisten Pontus Mattsson ledde arbetet med dokumentärfilmen med samma namn som publicerades på SVT för en dryg månad sedan. Strax därefter kom humorgruppen Grotescu med sin “flyktingmusikal“, som genererade både ris och ros från olika läger.

På andra sidan Atlanten håller många journalisttyper på med att sammanfatta och analysera president Trumps första år. Man låter till och med intervjua Alec Baldwin, mannen som parodierar Trump, om sitt år som Trump-imitatör! Men den kanske coolaste satsningen är Slates ambitiösa framställning av det gångna årets amerikanska nyhetscykler med hjälp av enbart push-notifikationer, The Year in Push Alerts. Ett definitivt “must-read”…

Ta nu del av dessa tips på fem sammanfattningar av olika diskussioner (digitalisering, #svpol, finanskrisen, flyktingsituationen, USA), som man skulle kunna ägna sig åt istället för att spela mobilspel eller läsa trötta statusuppdateringar. Varsågoda!

Gästinlägg: Förläggarminnen

Nedan följer ett uppskattat gästinlägg från allas vår favoritredaktör Ludvig Köhler, nu på nystartade Podpoesi press. Han har fördjupat sig i förläggarmemoarer, och tipsar nedan om några av sina favoriter. Jag själv skulle vilja nämna tre till: Victor Gollancz Journey Towards Music (1964), Herman Bergqvists I böckernas värld: Minnen och anteckningar från en femtiotreårig verksamhet i Albert Bonniers bokförlag (1950) samt Georg Svenssons utsökta Minnen och möten: Ett liv i bokens tjänst (1987).

————————————————–

Böcker om författare finns det gott om, men böcker om bokförläggare är mer sällsynta. Förläggarnas minnen består av berättelser om excentriska författare, marknadens hårda villkor och en värld i ständig förändring. Enligt ett gammalt uttryck ska förläggaren vara både börs och katedral. Man kan fundera över vilken roll förläggaren egentligen spelar i en tid då internet har gjort det möjligt för de flesta att publicera sig själv, snabbt och enkelt. Behövs det några förläggare längre?

Här följer en lista på lästips om och av förläggare som ger en intressant inblick i ett yrke som präglas mycket av personlig karaktär och kreativitet och ibland kanske hamnar väl mycket i skuggan av författaren och läsaren.

L.C. Nielsen – Frederik V. Hegel. Hans Forlæggere og hans Slægt. Et Mindeskrift (1909)
Danska Gyldendal-förläggaren Hegel gav i slutet av 1800-talet ut den nya progressiva norska och danska litteraturen i slutet av 1800-talet som litteraturvetaren Georg Brandes skulle komma att kalla för det moderna genombrottet.

Fredric Warburg – En syssla för gentlemän (1960)
Secker & Warburgs förlag gav bland annat ut H.G. Wells och George Orwell. Det är möjligt att gentlemannakulturen är mer framträdande i den brittiska förlagsvärlden än i andra länder.

Kurt Wolff – Autoren Büchler Abentuer. Betrachtungen und Erinnerungen eines Verlegers. (Wagenbach, 1965)
Kurt Wolffs förlag definierade den tyska expressionismen mellan 1913 och 1940. På 40-talet emigrerade han till USA och etablerade tillsammans med Jacques Schiffrin det idag ännu aktiva förlagshuset Pantheon Books.

Adam Helms – En förläggare fattar pennan (1969)
En liten bok med tips och tricks från Forum-förläggaren Helms, som kanske är mest känd för att ha gjort Thor Heyerdahls bok om Kon-Tiki till en av världens mest översatta böcker. Helms stora samling av böcker om förlagsverksamhet finns idag bevarad på Stockholms Universitets bibliotek och har gett upphov till The Adam Helms lectures där förlagspersoner berättar om förlagsvärlden för studenter och forskare.

Per I. Gedin – Förläggarliv (1999)
Wahlström & Widstrands legendariske förläggare Gedins egna ord om hur han införde pocketboken i Sverige, när han träffade Alexander Solsjenitsyn och när han reste runt i Afrika på 1990-talet.

Per I. Gedin – Litteraturens örtagårdsmästare. Karl Otto Bonnier och hans tid (2003)
En fyllig bok om K-O Bonnier och den stora guldåldern i svensk litteraturhistoria (1880-1930). Vill man läsa K-O:s egna ord finns hans fembandsverk Bonniers. En bokhandlarfamilj (1926-1956).

Bo I. Cavefors – Memoarer (2009)
Bo Cavefors förlag var under 1960- och 1970-talet för många synonymt med kvalité och radikalism. Utöver sina memoarer (som inte går särskilt mycket in på förlagsverksamheten) har han på senare tid publicerat en rad personligt hållna skrifter under vinjetten “Svarta fanor” där han diskuterar sina favoritämnen.

Bengt Erik Eriksson, Johanna Dahlin och Gustav Källstrand – Bokbyggare. Carlsson bokförlag under 30 år: Bok 2614 (2013)
På äkta Carlsson-manér är detta en bok som nyfiket förenar bildning, historia, konst och egna reflektioner. Från samma team finns även en fristående uppföljare, Bokbärare, som handlar om bokhandlare.

Lasse Bergström – Bokmärken (1998)
En ganska redig genomgång av och självbiografi om en Norstedts-profil som började som lyriker, blev redaktör på tidningen Arbetaren men slutade som förläggare.

Gertrud och Krister Gidlund – Ett litet bokförlag (2002)
En rikt illustrerad memoar om paret Gidlunds, som 1968 startade ett litet förlag, inspirerat av tidens nya politiska strömningar och idéer. 2009 gav Krister Gidlund ut ännu en självbiografi: “Bokförläggaren. Tillbakablickar på ett yrke”.

Bo Ejeby och Gert Nilson – Korpen. En litterär monografi (1987)
Boken om ett litet kultförlag som startade på 70-talet i Göteborg. Ett finstämt utdrag kan läsas här: http://bokforlagetkorpen.se/wp/?p=1152

André Schiffrin – Förlag utan förläggare (2001)
Pantheon-förläggaren Jacques Schiffrins son André gick i faderns fotspår och fick mycket uppmärksamhet för denna bestseller som beskriver hur mediekoncerners uppköp av förlag i USA hämmar bokmarknaden. I sin djuplodande analys och tillbakablick är han mycket kritisk till utvecklingen där förlagsvärldens traditionella kvalitetsarbete alltmer utarmas av marknadsintressen.

Johannes Klenell – Det fria ordet (2017)
Galago-förläggaren Klenells roman om det idealistiskt vänstersinnade mediehuset Det Fria Ordet, som sägs vara fritt inspirerad av Klenells egna erfarenheter som medarbetare på förlaget Ordfront. Om något visar boken att det inte är helt lätt att skriva satir om förlagsvärlden.

Förlaget som Gud glömde – 20 år av Vertigo (2013)
Enligt baksidestexten är detta “den osannolika historien om världens mest osannolika bokförlag”. Minnen, anekdoter och en nästan tourettes-aktig böjelse att vilja beskriva hur SJUKT allting var präglar denna antologi om Vertigo förlag, skriven av en namnkunnig lista av skribenter och konstnärer som idag har höga positioner i svenskt kulturliv. I centrum står demonförläggaren Carl-Michael Edenborg, ständigt redo att ge ut något som chockerade, provocerade eller äcklade den kräsna litterarturpubliken. Något år efter att antologin publicerades sålde Edenborg förlaget.

Läs också Edenborgs mustiga vittnesmål om det nomadiserande lågbudgetförlaget Ink som han var med och drev under 90- och 00-talet.

LUDVIG KÖHLER

Taxifilmer

Topp 10 taxifilmer

Night on Earth (Jim Jarmusch, 1991)
– Fem taxibilar i fem olika städer under en och samma natt. Internationell stämning i detta Jim Jarmusch-projekt, med scener från Los Angeles, New York, Paris, Rom, och Helsingfors.

Ten (Abbas Kiarostami, 2002)
– Experimentell iransk film om en kvinna som kör runt en bil med varierande passagerare. Först hennes son, sedan hennes syster, senare olika typer hon ger skjuts.

Fare (Thomas Torrey, 2016)
– Flippig film om en Uber-förare som råkar få n körning beställd av sin frus hemliga älskare.

Taxi Blues (Pavel Lunghin, 1990)
– Rysk-sovjetisk film om en hårt arbetande taxichaufför och en ansvarslös saxofonist.

Femte elementet (Luc Besson, 1997)
– Att ta med den här filmen på listan är lite utav en sträckning, men Bruce Willis karaktär kör faktiskt en svävartaxi.

Collateral (Michael Mann, 2004)
– Jamie Foxx är taxichauffören som vill att bilresan ska vara som en “club experience”. Oklart om Tom Cruises yrkesmördare bryr sig…

Taxi Teheran (Jafar Panahi, 2015)
– Som en hyllning/kopia av Kiarostamis “Ten” kom iransk films andreman med sin Taxi Teheran för två år sedan. Denna gång är det en riktig taxi dock.

Taxi Driver: Oko Ashewo (Daniel Emeke Oriahi, 2015)
– Ett av nigeriansk films mest framgångsrika projekt handlar om en taxichaufför som hamnar i trubbel.

Taxi 13 (Börje Larsson, 1954)
– Svensk femtiotalfilm(!) med olika historier om taxibilar i 50-talets Stockholm.

My Son, the Fanatic (Udayan Prasad, 1997)
– Hanif Kureishi-story om taxiförande pakistansk far i London vars son blir “radikaliserad”.

Tusen sorters rasism

Rasism har diskuterats tidigare på dessa sidor. Det är en diskussion som vad det verkar aldrig blir inaktuell.

Några nedslag:

•  En särartad svensk aktivist har försökt “återerövra” begreppet rasist genom att kalla sig “den öppna rasisten”.
• Den amerikanske filosofiprofessorn Lionel McPherson föreslår att vi byter ut begreppet ras och ersätter det med det nymyntade socio-heritage (“socio-arv”) som ett sätt att komma vidare.
• På ABF har man initierat satsningen Fyra fronter för att motverka främlingsfientlighet och rasism på fyra fronter. De fyra fronterna är afrofobi, antiromism, islamfobi och antisemitism, och föreningen består av representanter från advocacy groups för respektive grupp.

Hur kommer  man vidare när begreppet verkar betyda så olika saker för olika personer, och det har blivit något sorts primärt go-to-skällsord i den politiska debatten (som för övrigt mer och mer liknar pajkastning)?

Bilden av Norden utomlands: Några nya böcker

 

 

The Nordic Theory of Everything: In Search of a Better Life – Anu Partanen (2016)
Norwegian Wood: Chopping, Stacking and Drying Wood the Scandinavian Way – Lars Mytting (2015)
Living Lagom: 250+ Simple Steps to Balanced, Happier and More Sustainable Life – Oliver Johansson (2017)
The Little Book of Hygge: The Danish Way to Live Well – Meik Wiking (2016)
The Little Book of Lykke: The Danish Search for the World’s Happiest People – Meik Wiking (2017)
Viking Economics: How the Scandinavians Get it Right and How We Can, Too – George Lakey (2016)

Det senaste året har trenden med s.k. nordicsploatering bara fortsatt. I Storbritannien var “hygge” ett trendord förra året, vilket någon som heter Oliver Johansson försöker rida på i år med sin bok om konceptet “lagom”. Finska Anu Partanen emigrerade till USA, gifte sig med en amerikan och skrev en bok om alla amerikanska missförstånd om Norden. Till och med vedhuggning kan paketeras som något spännande, vilket Lars Myttings bok Norwegian Wood vittnar. En ensling i sammanhanget är ekonomen George Lakey som förespråkar en mer socialdemokratisk penningpolitik i Staterna, med sin Viking Economics, en titel som för oss svenskar klingar lite falskt.

Jag har tagit upp det närbesläktade fenomenet med utifrånperspektiv på Sverige tidigare, men denna gång är det fokus på böcker som vill sälja idén om den “skandinaviska exceptionaliteten”.

BONUS – tre böcker om svensk närvaro i USA

Det blågula stjärnbaneret (Erik Åsard, 2016)
Sverige i Vita Huset (Staffan Thorsell, 2008)
Scandinavians in the State House (Klas Bergman, 2017)