Att inte bry sig: “obryddheten”

The opposite of love is not hate, it’s indifference.

Elie Weisel, 1986

Att inte bry sig är en inställning som i vågor varit på modet. Fransmännen säger  “je m’en fous” för “jag bryr mig inte”, och vissa talar om en rörelse i vardande: “je-m’en-foutisme” – människor som helt enkelt inte bryr sig. Det hela låter som en pose, men det finns tecken på att detta är mer än ett randfenomen.  I Grekland är “zamanfou” (samma franska uttryck uttalat med grekisk accent) ett allmänt ord för luffare eller hippie. Musikkritikern Greil Marcus skrev en gång en hel bok om de idémässiga likheterna mellan konströrelsen dada och punkmusik – Marcus tes är att de har sitt ursprung i samma känsla: den transcendentala känslan som kommer av att skita i allt! I Sverige formulerades det kanske allra bäst av Magnesium Uggla 1977 med låten “Jag skiter”. Faktum är att pophistorien är full av exempel på låtar som ger uttryck för avsaknaden av engagemang. Här är ett utkast till en spellista:

Icona Pop – I Love it (2012) – med refrängen “I don’t care / I love it”
Black Flag – I Don’t Care (1982)
Magnus Uggla – Jag skiter (1977)
Lionel Hampton – Who Cares (1950)
GG Allin and The Scumfucs – I Don’t Give a Shit (1983)
2Pac – I Don’t Give a Fuck (1991)
Eminem – Just Don’t Give a Fuck (1997)
Phil Collins – I Don’t Care Anymore (1982)
Lil Jon – I Don’t Give a Fuck (2002)
Madonna – Nothing Really Matters (1999)

Liknande men separata känslor är:
likgiltighet – att tycka att något inte spelar någon roll, som kanske är den känslan som är närmast vad männen på bilden känner. Man kan nästan höra dem mima frasen “det är inte mitt huvudvärk”
och att vara “obrydd” – som har en svag anstrykning av positiv “live-and-let-live”-mentalitet (som i Icona Pop-sången)